Inlägg

Visar inlägg från februari, 2015

O-rolig ovana..

Bild
Ibland, när jag inte har något bättre för mig, roar jag mig med att analysera röster och mimik, i kombination eller var för sig, hos diverse TV- och radioprofiler. Fast egentligen kan man nog istället säga att jag o-roar mig, för du milde tid vad jag kan irritera mig på vissa saker.

Det finns t.ex. personer som talar i exakt samma monotona tonläge HELA tiden..otroligt jobbigt att lyssna på. Även om det man berättar är jätteintressant tappar man tråden bara efter någon minut och börjar istället lyssna efter eventuella tonlägesförändringar eller åtminstone en ynka betoning innan man somnar. Andra koncentrerar sig helt på att arrrrtikulerra rrriktigt orrdentligt och överrrdrrivet långsamt...Det finns även de som avslutar varje mening med en ”tonartshöjning” vilket gör att varenda uttalande låter som en fråga...oerhört förvirrande.

Men de värsta exemplen är ändå de nyhetsuppläsare som har svårighet att anlägga ett neutralt ansiktsuttryck alternativt anpassa minen efter nyhetsinnehållet. Tä…

Förödande flöden..

Bild
Dagligen blir vi utsatta för nyhetsflödet där den ena ohyggligheten avlöser den andra. Risken att bli avtrubbad är stor, att börja filtrera och värdera hemskheter för att helt stänga av.

Känner en stor frustration över att ständigt läsa om alla dessa vidrigheter människor gör mot varandra, allt ifrån näthat till terrorattentat. Har vi verkligen inte kommit längre i vår utveckling? Det känns som om mänskligheten är tillbaks på stenåldersnivå, men inte ens då fanns en sådan utstuderad ondska som när t.ex. IS visar upp sina omänskliga avrättningsvideos.

I denna flod av hemskheter riskerar vi att missa de små händelserna. Händelser och strömningar som berör oss i vardagen och som ofta är förpassade till marginalen i utbudet. Istället för att kritisera och förfäras över det som händer runt om i världen borde vi nog först koncentrera oss på att städa upp här hemma, och det är inget vackert och välstädat litet Sverige längre..

Vi som alltid slagit oss för bröstet och tyckt att vi minsann är et…

Insikt spelar roll..

Bild
För en del av oss är livet lite av ett rollspel...
Har man en osynlig sjukdom, fysisk eller psykisk, får man inte bara kämpa med och mot denna dagligen, utan också med och mot de följdverkningar det för med sig...humörsvängningar, trötthet, irritation, koncentrationssvårigheter m.m. som påverkar både privatliv, arbetsliv och annat socialt umgänge.

Man får helt enkelt ta på sig en mask ibland, le och låtsas att allt är bra och under kontroll. Människor runt omkring har ofta svårt att förstå det de inte kan se. En bruten och gipsad arm innebär att omgivningen inser att du har ont, inte kan klara vissa saker och att ditt humör plötsligt kan svänga beroende på smärtan eller medicinering. De har överseende med att du kanske låter irriterad eller verkar lite trött och frånvarande ibland.

Men med ett handikapp som inte syns innebär det ett ständigt förklarande och försvarande, till slut orkar man inte längre och väljer istället skådespeleri. Man biter ihop och ödslar onödig energi på att spela …

Att flaxa för livet..

Bild
Någon gång i livet inträffar något som fullständigt slår undan benen för en. Följden blir endera ett fritt fall ner i hopplöshet och depression..eller så börjar man gro vingar...

I början är vingarna så små att de knappt bär, hur mycket och fort man än flaxar. Då är det viktigt med familj och vänner som kan stötta och hålla en uppe tills vingarna växt till sig. När man till slut känner att de bär någorlunda gäller det att hålla sig i luften och finna vägar ut ur det kompakta mörker man hamnat i.

Men man orkar inte flaxa hur länge som helst, det måste finnas tillfällen av hopp, en uppåtgående vind som gör att man kan segelflyga mot den strimma av ljus som öppnat sig...vila en smula, känna att någonstans därborta finns faktiskt ljuset och en plats att landa..

Ni tror säkert att jag fått pippi, och det kan man nog säga att jag har. Har hållit mig i luften så länge nu att jag känner mig som en dopad stormfågel. Har flaxat frenetiskt mellan så många strimmor av hopp att jag nästan tappat räkn…